BIBLIOTEKSTJÄNSTER I UNDANTAGSTILLSTÅND

Stängningen av biblioteken i mitten av mars hade olika konsekvenser i olika kommuner. På många bibliotek passade man på att storstäda i husen, i samlingarna och i katalogen när man för en gångs skull kunde röja fritt i de tomma salarna. Många bibliotekarier som jobbar med grupper och evenemang fick snabbt skapa modeller för att sköta bokprat och bokcirklar digitalt. En del fick nya tillfälliga uppgifter inom andra sektorer, och i somliga kommuner blev hela personalen permitterad. Här berättar en grupp bibliotekspedagoger från Esbo stadsbibliotek om sina erfarenheter av coronavåren 2020.

SKOLSAMARBETE PÅ NÄTET I ESBO

När biblioteken och skolorna stängde sina dörrar i mars var vi många bibliotekspedagoger som stod handfallna inför våra plötsligt helt tomma kalendrar. Alla vårens roliga evenemang och inbokade träffar med skolklasser var inställda på obestämd tid, och nu var det dags att hitta alternativa lösningar.

I Esbo blev det ganska snabbt klart att vi skulle ordna virtuella klassbesök på något sätt, men frågan var bara hur. Ingen hade direkta erfarenheter av hur det skulle gå till, vad som var vettigt att erbjuda och på vilket sätt. När det visade sig att Ebban[1] med hjälp av fondpengar skulle kunna erbjuda sitt e-bibliotek gratis till alla intresserade skolor, insåg vi att vi hade en enorm fördel. Vi kunde skapa digitalt program för skolorna och samtidigt garantera att alla böcker vi använde oss av fanns tillgängliga för alla elever.

I början av april började vi pilotera en virtuell bokcirkel med en fjärdeklass, där tanken var att klassen tillsammans skulle välja en bok från ett urval som bibliotekspedagogen presenterade, och sedan träffas i det digitala klassrummet en gång i veckan och utföra uppgifter. Bokcirkeln var en succé med eleverna och läraren, men tog tyvärr för mycket tid i anspråk för att kunna erbjuda den till alla skolor. Ett program tog form, och i mitten av april bjöd vi in alla skolor att ta del av vårt digitala program. Vi kunde då erbjuda bokprat, informationssökning, kreativa uppgifter och en lektion i vad en bibliotekspedagog gör, allt på distans i det digitala klassrum klassen redan använde.

Under de kommande månaderna tog ett tiotal klasser kontakt med oss och önskade främst bokprat, med undantag för en lektion i informationssökning. Att bokprata digitalt hade sina för- och nackdelar, och det vi saknade absolut mest var kontakten med eleverna. Tekniken tillät inte att vi hade ögonkontakt med alla elever samtidigt som vi delade våra bokpratspresentationer, och många gånger kändes det som om man eventuellt bara stod och pratade för sig själv, medan alla på andra sidan skärmen försvunnit ut i cyberrymden. Men vi använde oss av andra knep för att få kontakt. Vid väl valda tillfällen kunde man till exempel slänga ut en fråga, lyssna på några ansiktslösa svar och veta att åtminstone någon fortfarande hörde en. Andra gånger var den enda kontakten ett frågeformulär, som delades efter själva presentationen och som gav oss insikt i hur böckerna tagits emot; vilka som blev klara favoriter och vilka som inte känts rätt för klassen.

Den största fördelen med digitala bokprat med Ebbans böcker var att alla elever genast kunde läsa just den bok som de blev intresserade av – något som är svårt att uppnå när man bokpratar med bibbans fysiska böcker pga. att det helt enkelt inte finns tillräckligt många exemplar.

Informationssökning visade sig vara en större utmaning, och det var synd att vi bara fick en chans att hålla den lektionen, eftersom det fanns mycket att lära sig och utveckla. För det första behövdes det mera tid och mera kontakt med eleverna än vi räknat med. När man inte kan se sin publik har man heller ingen aning om de tagit emot uppgiften, förstått instruktionerna eller hängt med i svängarna när man gjort exempelsökningar. Alla kan sitta som levande frågetecken och ingen vågar nödvändigtvis säga något för att de inte vill avbryta. Men en digital lektion i informationssökning har alla förutsättningar att lyckas; man måste bara ta i beaktande att eleverna fortfarande behöver stöd och hjälp på andra sidan skärmen. Ett tips från läraren var att dela in gruppen i två olika grupper i olika digitala klassrum när de ska utföra uppgifter. På så sätt kan eleverna enklare ställa frågor och få individuell vägledning, utan att hela klassen behöver fokusera sig på en och samma fråga.

I slutet av skolåret fick vi även testa på massbokprat, när skolorna började igen och en hel sjua och åtta ville ha boktips inför sommaren. Det löstes tekniskt genom att lärarna loggade in på ett digitalt klassrum och delade skärmen med klassen via projektorer. Här blev chansen att få se eleverna och skapa kontakt med klassen ännu mindre, eftersom alla frågor och kommentarer måste gå via läraren. Men vi tog i bruk ett nytt verktyg, som lät oss ställa frågor till eleverna som de kunde besvara med sina telefoner. Resultaten av deras svar kunde sedan delas på skärmen i realtid, och på så sätt kunde vi få kontakt med klasserna samtidigt som eleverna kunde se varandras svar. Lite ”trollande” får man räkna med när man har med högstadier att göra, men att se svar rulla in i realtid gav i alla fall bokprataren känslan av att någon lyssnade på andra sidan, och det var det värt!

Text och bild: Sissel Ray

Bibliotekspedagogens hemmakontor, det är viktigt att tänka på bakgrunden när man bokpratar hemma! Foto: Sissel Ray

RESPONS OCH REFLEXIONER

Efter varje bokprat samlade vi in respons av eleverna för att det var viktigt för oss att de skulle känna sig delaktiga trots den begränsade möjligheten till omedelbar interaktion. I det digitala klassrummet var det ju inte möjligt för oss att se elevernas reaktioner under bokpratet, och därför bad vi dem svara på öppna och slutna frågor, som vi förberett på förhand i programmen Forms och Mentimeter.com.

Några gånger passade vi på att be eleverna fylla i en blankett om läslust både före och efter bokpratet för att kunna se om – och i så fall hur – vår insats påverkade deras läslust. Där var frågorna främst kopplade till de böcker vi sedan bokpratade om, så man ska inte dra alltför långtgående slutsatser om resultatet. Men glädjande var att eleverna överlag blev intresserade av att läsa fler böcker efter att vi öppnat upp berättelserna. I en klass steg siffrorna så att när eleverna sammanlagt hade satt 24 kryss på frågan ”Vilken av följande böcker vill du läsa?” före bokpratet, var antalet kryss efter bokpratet 37 stycken, vilket är en märkbar ökning. Eleverna i den klassen var 19 till antalet, och man fick kryssa för flera böcker både före och efter bokpratet.  Av de här eleverna valde 14 personer annorlunda (eller åtminstone delvis annorlunda) böcker än innan bokpratet. På frågan om varför de valt andra böcker svarade en elev ”För att jag blev intresserad av den när du talade om den” och en annan konstaterade att hen älskar att läsa och vill läsa böcker i alla genrer.

I slutet av responsblanketten gav vi ofta eleverna möjligheterna att skriva en fri hälsning till bibliotekspedagogen. Det visade sig vara de kommentarerna som var roligast för oss att läsa. En del av dem var förstås direkt kopplade till bokpratet och det var fint att höra kommentarer som ”Det var jätteroligt att du berättade för oss om böcker och nu vet jag precis vad jag ska läsa på sommarlovet”. Andra hälsningar var mera personliga som t.ex. en förhoppning om att få träffas på riktigt på bibban så snart som möjligt, eller kommentaren ”Du är jätterolig och snäll!”. En elev passade också på att fråga: ”Är det roligt att vara bibliotekarie?”.

Också bokcirkeln som vi piloterade fick fin respons. Som koncept var bokcirkeln mera interaktiv än bokpraten, och vi hann både samtala om de kapitel vi läst varje vecka och göra kreativa uppgifter under våra träffar. Vi bestämde från början att uppgifterna skulle ta avstamp i boken, men de skulle inte handla om läsförståelse. I stället ville vi hitta på uppgifter där eleverna själva fick skapa något nytt och visa upp det i det digitala klassrummet. En av uppgifterna löd t.ex. ”I början av boken lyssnar Fabian i smyg på sin mamma när hon talar i telefon. Har du någon gång tjuvlyssnat på ett samtal? Föreställ dig att du råkar höra ett samtal mellan rektorn och gympaläraren i din skola! Vad har de för hemligheter?”. Här var det ett par som fantiserade om hur rektorn och gympaläraren förberedde fantastiska överraskningar om ny utrustning till skolgården. En annan elev valde att lösa uppgiften som en början på en egen ljudbok som hon spelade in på sin telefon. Kreativiteten gick inte att ta miste på. Eleverna fick själva välja tillvägagångssätt, och under vårens lopp fick vi ta del av tecknade serier, filmklipp, dikter, reklamblad och t.o.m. en alldeles nyskriven sång.

Så här såg en av uppgifterna ut. Den är gjord i programmet Canva och inspirerad av Emma Asklings ”Dolda tecken” och Elsie Petréns böcker om kommissarie Tax.

När vi höll massbokpraten var det svårare att aktivera eleverna, eftersom de bara hade tillgång till sina telefoner. Vi valde att använda oss av olika typer av frågor i programmet mentimeter.com, och märkte snabbt att frågor, där svaren ges anonymt och syns på storskärm i alla klasser samtidigt, lockar till en viss typ av distraktion (t.ex. könsord eller svordomar), men frågor, där eleverna t.ex. skulle gissa vilken bok ett högläst utdrag finns i, engagerade många elever. För massbokpratens del var responsen från lärarna desto viktigare, eftersom vi ju aldrig såg elevernas ansikten, vilket gav en känsla av att vi försökte inspirera en dator till läsning. Då var lättnaden stor när en lärare efteråt skrev att det gått bra och att vi verkligen hade gjort det bästa av situationen.

Massbokprat på distans med lite hjälpmedel. Foto: Laura Heino

Responsen visar att vi överlag lyckades inspirera eleverna till läsning. Och trots att bokpraten inte slutade med att eleverna rusade fram och ville låna böckerna som vi talat om – som det i bästa fall går efter ett lyckat bokprat IRL – vet vi att många lånade och läste böckerna på Ebban. Det var t.o.m. en elev som bad om ordet under bokpratet för att berätta att hen loggar in på Ebban just nu för att genast låna Sandra Schwartz ”Kopian Oskar 1.0” (som finns som duobok, d.v.s. både ljud- och e-bok på Ebban). Hen kunde inte hålla sig tills bokpratet var över, men ville meddela att hen fortsätter lyssna uppmärksamt. Det om något gör väl en bokpratare glad!

Sara Nordlund-Laurent

RESURSPOOLEN I ESBO

Under den tid som biblioteken var helt stängda hittade en del av bibliotekspersonalen tillfälligt andra arbetsuppgifter via Esbo stads resurspool. Här är ett par berättelser om hur de jobben kunde se ut.

Operation mathjälpen

Via stadens resurspool anmälde jag mig till Operation mathjälpen, som snabbt startades upp under coronakrisen. I praktiken gick det till så att en person som tillhörde en riskgrupp och hade försatts i karantän ringde till socialvården, som gjorde en bedömning av personens hjälpbehov. Sen skickades personens uppgifter till mathjälpen. Vår uppgift var att samla ihop mat för en vecka (också för eventuella husdjur!) enligt rekommendationer från Esbo stads näringsterapeut, och att leverera maten hem till personen i behov av hjälp. Mathjälpen höll till i skolan i Dalsvik och skolmatsalen förvandlades till ett löpande band för matkassarna. För mig kändes jobbet verkligen givande! Min tid i mathjälpen var ett av de trevligaste uppdragen jag haft under min karriär och tacken från kunderna värmer mitt hjärta.

Saala Erlo (i översättning av Sara Nordlund-Laurent)

Maten packad och klar för att köras ut. Foto: Saala Erlo

Recept anpassade till matkassen. Foto: Saala Erlo

Samlingsprojekt på skolbibliotek

Medan biblioteken i Esbo var stängda förflyttades många av de anställda till andra uppgifter. Jag blev erbjuden ett jobb på skolbiblioteken runtom i Esbo, där det startats upp ett samlingsprojekt. Många av böckerna i skolbiblioteken är katalogiserade och märkta enligt det gamla systemet, så vår uppgift blev att märka dem enligt det nya systemet, genom att skriva ut nya märken med en dymo-apparat. Det var ett lugnt och praktiskt jobb som var överraskande roligt att utföra – så länge dymo-apparaten fungerade.

Julia Wickholm

Travar med nymärkta böcker redo att lånas av elever efter att skolorna öppnade igen i maj.  Foto: Julia Wickholm

Det här är en omarbetad version av en artikel som publiceras i Bibban 2/2020.


[1] Ebban är ett skolbibliotek på nätet med tusentals svenskspråkiga e- och ljudböcker. Läs mera om tjänsten på https://om.ebban.fi/start/.

Vastaa

Täytä tietosi alle tai klikkaa kuvaketta kirjautuaksesi sisään:

WordPress.com-logo

Olet kommentoimassa WordPress.com -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Google photo

Olet kommentoimassa Google -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Twitter-kuva

Olet kommentoimassa Twitter -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Facebook-kuva

Olet kommentoimassa Facebook -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Muodostetaan yhteyttä palveluun %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.